Jeg rekker så mye mer

I et blogginnlegg i dag setter UnderbaraClara ord på noe jeg har gått og tenkt på lenge: Hvor mye mer jeg får gjort nå, her jeg sitter på hjemmekontoret mitt, langt inne i skogen.

Fick vid tre möten i Stockholm frågan ”Men Clara hur hinner du allting? Du gör ju så många olika saker!” och det jag borde svarat men inte gjorde var: För att jag inte bor i den här stan. Det är därför jag hinner så mycket. Jag blir sjukt effektiv av att jobba hemifrån. Slippa pendla. Slippa välja kläder på morgonen. Slippa sminka mig. Slippa förflytta mig mellan olika ställen. Slippa förhålla mig till andra människor. Slippa åka och ta möten IRL och istället effektivisera via Skype eller telefon. Det är därför jag hinner mycket. Det är ”hemligheten”. Vissa tycker säkert att det låter som ett straff att leva som jag gör. Men för mig är det en välsignelse.

Tjue minutter er det jeg kan klare meg med om morgenen, fra jeg setter beina på gulvet til jeg sitter foran laptopen. Det inkluderer å dusje, fyre opp i ovnen og spise frokost. Jeg går i de samme klærne uka gjennom (joda, bytter undertøy). Jeg bruker ti skritt på å ta meg fra kjøkkenet og til arbeidsrommet, hvor alt jeg forlot i går, fortsatt ligger der det skal. Og så ligger dagen foran meg. Den får gå i den rytmen jeg selv bestemmer. Jeg har dager der jeg er supereffektiv, hvor jeg skriver så det gnistrer. Jeg har andre dager der jeg suller mest rundt, fordi hjernen driver og prosesserer et eller annet. De dagene bruker jeg til å rydde og ordne, både blant jobbting og i huset ellers. Og så har jeg dager som i dag, der jeg driver vekselbruk mellom en rekke oppgaver, så jeg aldri rekker å gå lei.

Poenget mitt er dette: Etter at jeg flyttet, føler jeg endelig at jeg eier min egen tid. I likhet med Clara kjenner jeg livet i utkanten som en velsignelse.

Legg igjen en kommentar

Din e-postadresse vil ikke bli publisert. Obligatoriske felt er merket med *